USA 5 Feb
Ett längre uppehåll.
Dagarna innan jag åkte mådde jag så illa att jag inte kunde äta. Var helt sjukt nervös!
Har inte direkt varit i form för att skriva.
NU däremot är jag här! Jag är i the US and A!
Jag har landat, fått ett eget rum och kommit mer eller mindre till ro.
Jag har även vågat gå runt kvarteret..
Well, let me tell you about the flight.
Sverige: "Stoppa vätska i plastpåsar"
Flygvärdinnorna och Stewarten var väldigt trevliga, men det dom serverade på KLM var inte ätbart. ALLS.
Tog en tugga men fick spotta för det var så sjukt äckligt. Hoppas för Holländarnas skull att det inte är något dom vanligtvis äter.
Amsterdam: "Är det ditt handbagage?, Har du packat dem själv?, har du några gåvor med dig?"
En så nogrann visitation att jag var lycklig för att det var en kvinna..
Förväntade mig en svennevisitation men asso.. hon rörde nog varenda millimeter.. ytterst intimt.
Det var en vacker stund för oss båda.
Det fanns EN trevlig flygvärdinna på Delta, och maten var säkert okej, men jag ville som sagt inte äta.
Amerikanska Gränsen:
"Hello Miss! Oh! So you're from Europe? Where? Ah, Sweden, well you can pass."
Va?!
Alla hade berättat för mig hur noga dem skulle gå igenom alla mina saker, hur dom skulle fråga om precis allt, om hur mycket pengar jag hade osv.
Nej. Ingenting.
Jag lämnade mina fingeravtryck och sedan fick jag bara gå. För jag var ensam och svensk?
Och jag som fruktat för att dem skulle sprätta upp pingu och leta efter knark!
Jag trodde dem skulle vara bestar som rev upp hela mitt bagage och hade sönder mina foton.
Nej. Som sagt. Ingenting
Någon hjälpsam man packade upp mina väskor på en vagn och visade mig vägen ut.
Någon annan packade in mina väskor i en buss och en tredje packade ut dom för att sedan hälsa mig en trevlig resa och visa mig vägen ut.
Jag som hade laddat med den ena repliken efter den andra fick inte någon användning för dem..
Indierna innan mig fick dock svara på både det ena och det andra och även visa sina väskor.
Slutsats: Det finns inga blonda terrorister? Inga?!
När jag kommit ut väntade Erika och barnen på mig och vi åkte hem.
Eftersom jag hade flugit Med solen så hade jag ingen koll på tiden.
När jag kom hit insåg jag plötsligt att det inte var så konstigt att jag mådde lite skumt.
Min kroppsklocka var nämligen 01 och jag hade varit uppe sedan 02 dygnet innan.
Erika tog mig på en kvällspromenad med våran hund Bessie när jag höll på att somna framför Alfons Åberg,
så jag lyckades iaf hålla mig vaken till 20.30 (05.30 svensk tid = )
Sen sov jag. Och sov. Och sov. i 13 timmar.
Har inte känt av Jetlagen så mycket faktiskt.
Sover hela nätterna, vaknar dock vid 6, halv 7 på morgonen, men det är ju för att jag lägger mig vid 21.
Enda tiden på dygnet då jag är trött är kl 19. Då håller jag på att dö någon timme.
Samma sak varje dag. Pigg hela dagen. Trött kl 19.
Det här blev ett långt inlägg, men nu vet ni lite om hur jag kom hit ;)
Snart ska jag hämta barnen :) Solen skiner! I går kväll regnade vi nästan bort!
PUSS! <3
Dagarna innan jag åkte mådde jag så illa att jag inte kunde äta. Var helt sjukt nervös!
Har inte direkt varit i form för att skriva.
NU däremot är jag här! Jag är i the US and A!
Jag har landat, fått ett eget rum och kommit mer eller mindre till ro.
Jag har även vågat gå runt kvarteret..
Well, let me tell you about the flight.
Sverige: "Stoppa vätska i plastpåsar"
Flygvärdinnorna och Stewarten var väldigt trevliga, men det dom serverade på KLM var inte ätbart. ALLS.
Tog en tugga men fick spotta för det var så sjukt äckligt. Hoppas för Holländarnas skull att det inte är något dom vanligtvis äter.
Amsterdam: "Är det ditt handbagage?, Har du packat dem själv?, har du några gåvor med dig?"
En så nogrann visitation att jag var lycklig för att det var en kvinna..
Förväntade mig en svennevisitation men asso.. hon rörde nog varenda millimeter.. ytterst intimt.
Det var en vacker stund för oss båda.
Det fanns EN trevlig flygvärdinna på Delta, och maten var säkert okej, men jag ville som sagt inte äta.
Amerikanska Gränsen:
"Hello Miss! Oh! So you're from Europe? Where? Ah, Sweden, well you can pass."
Va?!
Alla hade berättat för mig hur noga dem skulle gå igenom alla mina saker, hur dom skulle fråga om precis allt, om hur mycket pengar jag hade osv.
Nej. Ingenting.
Jag lämnade mina fingeravtryck och sedan fick jag bara gå. För jag var ensam och svensk?
Och jag som fruktat för att dem skulle sprätta upp pingu och leta efter knark!
Jag trodde dem skulle vara bestar som rev upp hela mitt bagage och hade sönder mina foton.
Nej. Som sagt. Ingenting
Någon hjälpsam man packade upp mina väskor på en vagn och visade mig vägen ut.
Någon annan packade in mina väskor i en buss och en tredje packade ut dom för att sedan hälsa mig en trevlig resa och visa mig vägen ut.
Jag som hade laddat med den ena repliken efter den andra fick inte någon användning för dem..
Indierna innan mig fick dock svara på både det ena och det andra och även visa sina väskor.
Slutsats: Det finns inga blonda terrorister? Inga?!
När jag kommit ut väntade Erika och barnen på mig och vi åkte hem.
Eftersom jag hade flugit Med solen så hade jag ingen koll på tiden.
När jag kom hit insåg jag plötsligt att det inte var så konstigt att jag mådde lite skumt.
Min kroppsklocka var nämligen 01 och jag hade varit uppe sedan 02 dygnet innan.
Erika tog mig på en kvällspromenad med våran hund Bessie när jag höll på att somna framför Alfons Åberg,
så jag lyckades iaf hålla mig vaken till 20.30 (05.30 svensk tid = )
Sen sov jag. Och sov. Och sov. i 13 timmar.
Har inte känt av Jetlagen så mycket faktiskt.
Sover hela nätterna, vaknar dock vid 6, halv 7 på morgonen, men det är ju för att jag lägger mig vid 21.
Enda tiden på dygnet då jag är trött är kl 19. Då håller jag på att dö någon timme.
Samma sak varje dag. Pigg hela dagen. Trött kl 19.
Det här blev ett långt inlägg, men nu vet ni lite om hur jag kom hit ;)
Snart ska jag hämta barnen :) Solen skiner! I går kväll regnade vi nästan bort!
PUSS! <3
Kommentarer
Trackback
