Tro hopp o vårdcentral.
Jag var rädd. Tro mig jag var rädd.
Mamma hade slutligen ringt vårdcentralen för att få en tid hos halsdoktorn.
Sist jag var hos halsdoktorn höll jag på o kräkas eftersom att dom skulle stoppa ner nån jävla pinne i halsen och skära sönder allt med pinnen för att sen skicka till labbet o se vad felet var.
Den här gången slapp jag.
Den här gången var doktorn snäll. Hon hade krulligt hår o hette nåt så snällt som AnnaMaria.
Nämen ärligt, man hör ju att hon e snäll.
Hon bad mig sitta på britsen (som är något jag aldrig tyckt om, svaret kommer senare i inlägget) och öppna munnen, sträcka ut tungan och säga "AAAAAAAAAA".
Jag säger "Aaaaaa"
Snälldoktorn säger "Oj då.."
Att en doktor säger "Oj då" brukar sällan betyda något bra, men den här gången gjorde det de.
Det faktum att jag inte kunde svälja för att jag var så svullen ledde till att jag slapp få en pinne nerstucken i halsen, det var en självklarhet att jag hade halsfluss. så nu äter jag penicilin igen, för det är typiskt mig.
Jag tackade doktorn för att hon inte dödade mig med en pinne o gick lycklig därifrån.
Snart kommer Erik få halsfluss. ":)"
Det här var andra gången jag fick penicilin utskrivet utan att det gjordes några tester!
jag måste vara antingen väldigt övertygande eller se väldigt hängig ut..
Det gör iaf att jag nu leder med 2-1 mot vårdcentralen i edsberg.
(Ja dom har en poäng för dendär sprutan elakdoktorn stack i mig)
Varför ville Jag inte ligga på britsen?!
Sanningen är den att jag sedan jag var liten alltid varit rädd för att pappret ska gå sönder o att doktorn ska tycka att jag är tjock. Fånigt? Ja, fruktansvärt. Det var inte förrän för ett halvår sedan när jag skulle göra ett ultraljud som jag la mig på britsen utan rädslan att pappret skulle gå sönder. Doktorn påstod nämnligen att dom skulle byta papper sen.
jag kom till insikt med att pappret gick sönder på grund av att det var papper mot mjukt underlag och inte på grund av min vikt..
Mamma var så lustig och frågade doktorn om det legat gravida kvinnor på britsen innan mig, hon sa att hon inte ville att jag skulle bli smittad av någons graviditet. Löwenströmskas torraste läkare fattade inte att hon skämtade utan förklarade ännu en gång att dom bytte papprena mellan varje patient.
(Nej, ärligt?!)
Vi skrattade så vi grät.
Mamma hade slutligen ringt vårdcentralen för att få en tid hos halsdoktorn.
Sist jag var hos halsdoktorn höll jag på o kräkas eftersom att dom skulle stoppa ner nån jävla pinne i halsen och skära sönder allt med pinnen för att sen skicka till labbet o se vad felet var.
Den här gången slapp jag.
Den här gången var doktorn snäll. Hon hade krulligt hår o hette nåt så snällt som AnnaMaria.
Nämen ärligt, man hör ju att hon e snäll.
Hon bad mig sitta på britsen (som är något jag aldrig tyckt om, svaret kommer senare i inlägget) och öppna munnen, sträcka ut tungan och säga "AAAAAAAAAA".
Jag säger "Aaaaaa"
Snälldoktorn säger "Oj då.."
Att en doktor säger "Oj då" brukar sällan betyda något bra, men den här gången gjorde det de.
Det faktum att jag inte kunde svälja för att jag var så svullen ledde till att jag slapp få en pinne nerstucken i halsen, det var en självklarhet att jag hade halsfluss. så nu äter jag penicilin igen, för det är typiskt mig.
Jag tackade doktorn för att hon inte dödade mig med en pinne o gick lycklig därifrån.
Snart kommer Erik få halsfluss. ":)"
Det här var andra gången jag fick penicilin utskrivet utan att det gjordes några tester!
jag måste vara antingen väldigt övertygande eller se väldigt hängig ut..
Det gör iaf att jag nu leder med 2-1 mot vårdcentralen i edsberg.
(Ja dom har en poäng för dendär sprutan elakdoktorn stack i mig)
Varför ville Jag inte ligga på britsen?!
Sanningen är den att jag sedan jag var liten alltid varit rädd för att pappret ska gå sönder o att doktorn ska tycka att jag är tjock. Fånigt? Ja, fruktansvärt. Det var inte förrän för ett halvår sedan när jag skulle göra ett ultraljud som jag la mig på britsen utan rädslan att pappret skulle gå sönder. Doktorn påstod nämnligen att dom skulle byta papper sen.
jag kom till insikt med att pappret gick sönder på grund av att det var papper mot mjukt underlag och inte på grund av min vikt..
Mamma var så lustig och frågade doktorn om det legat gravida kvinnor på britsen innan mig, hon sa att hon inte ville att jag skulle bli smittad av någons graviditet. Löwenströmskas torraste läkare fattade inte att hon skämtade utan förklarade ännu en gång att dom bytte papprena mellan varje patient.
(Nej, ärligt?!)
Vi skrattade så vi grät.
Kommentarer
Trackback
