Sol vind o vatten.
hahaha, jag råkade skriva hormail när jag skulle logga in. lättroad, yes!
OKEJ GOTT FOLK.
Två veckor på Öland har gått, dagarna har varit både mer o mindre dramatiska.
Första veckan var helt klarblått, hela tiden, dygnet runt. Vi kom till stranden vid halv 12 o gick vid 19.
Det var nästan aldrig rätt tid att gå hem!
MEN. Självklart kan det inte vara allt för perfekt.
Om jag minns rätt så var det andra dagen (eller möjligtvis tredje) då lille melvin, 5 år, plötsligt försvann.
Ni som varit på Böda sands strand vet att det finns en del yta att leta på.. ett par mil. och tro mig, vi letade!
Människor sprang runt, lyfte på grenar, stenar, hundar, tjocka mammor o pappor, filtar o sandkorn för att förhoppningsvis hitta lille melvin som antingen hade bruna badbyxor med gröna blommor eller gröna badbyxor med bruna blommor, beroende på vem man frågade.
När Melvin varit borta i 20 minuter (vilket antagligen var dom längsta 20 minutrarna i hela hans mamma o pappas liv) så startades en skallgångskedja. Det var bråttom eftersom Melvin, förutom att han va liten o försvunnen även var diabetiker. Många människor (inte alla!) men väldigt många människor ställde upp sig på ett led o vår vän Herr Olsson från Nässjöpolisen som råkade finnas på plats organiserade en linje som var rak, åtminstone en liten stund. Det ropades o letades i ungefär tio minuter. Fler semestrande poliser, räddningsmän, läkare o andra som ska hitta folk hade anlänt. Det blev ett jävla liv, alla ville bestämma, alla längtade visst tillbaka till jobbet.
Tillslut tog en annan vän till min familj till orda.
"KAN INTE ALLA FÖRBASKADE RÄDDNINGSTJÄNSTEMÄN O POLISER O ALLT VAD NI ÄR BARA UNDERORDNA SIG VARANDRA O HÅLLA KÄFTEN!!" Det bästa som sas, tillsammans med PolisOlssons kommentar till en kille under skallgången.
"Det går inte att gå här.."
"JODU DET GÖR DET, MEN DET GÖR FÖRBASKAT ONT!"
Ropa leta jaga, ropa leta jaga.
Slutligen, när vi precis skulle genomsöka varenda husvagn på campingen så ropar någon "DOM HAR HITTAT HONOM!"
Alla apploderade o var lyckliga. Till och med Melvin, för han hade gått längs med strandkanten i en halvtimme o plockat snäckor, dessutom hade han fått en glass av nån gubbe.. Fridens liljor.
Vecka två regnade det, inte exakt hela tiden, men bra nära.
Vi har införskaffat fler dvdfilmer än under hela min livstid och jag skojar inte när jag säger att jag ätit minst 3 kg godis..
Det har cyklats o myst's konstant i vecka två. Inget dramatiskt hände, det kom en liten sån pyttegroda hoppandes utanför vårat hus, men det var väl typ den action'en.
I bilen påväg från Lötorp.
"Undra om nån kommer bajsa på vårat fönster.."
"Va? Vadådå?"
"Nej, jag bara undrade." - William (The Lillebror of Jewlia), nästan 12.
"Det sorgligaste är att några av dom måste avlida (paus) -v (paus) -s." (den var till Erik.
Jag är mycket vackrare i solsken.
Tack o hej
OKEJ GOTT FOLK.
Två veckor på Öland har gått, dagarna har varit både mer o mindre dramatiska.
Första veckan var helt klarblått, hela tiden, dygnet runt. Vi kom till stranden vid halv 12 o gick vid 19.
Det var nästan aldrig rätt tid att gå hem!
MEN. Självklart kan det inte vara allt för perfekt.
Om jag minns rätt så var det andra dagen (eller möjligtvis tredje) då lille melvin, 5 år, plötsligt försvann.
Ni som varit på Böda sands strand vet att det finns en del yta att leta på.. ett par mil. och tro mig, vi letade!
Människor sprang runt, lyfte på grenar, stenar, hundar, tjocka mammor o pappor, filtar o sandkorn för att förhoppningsvis hitta lille melvin som antingen hade bruna badbyxor med gröna blommor eller gröna badbyxor med bruna blommor, beroende på vem man frågade.
När Melvin varit borta i 20 minuter (vilket antagligen var dom längsta 20 minutrarna i hela hans mamma o pappas liv) så startades en skallgångskedja. Det var bråttom eftersom Melvin, förutom att han va liten o försvunnen även var diabetiker. Många människor (inte alla!) men väldigt många människor ställde upp sig på ett led o vår vän Herr Olsson från Nässjöpolisen som råkade finnas på plats organiserade en linje som var rak, åtminstone en liten stund. Det ropades o letades i ungefär tio minuter. Fler semestrande poliser, räddningsmän, läkare o andra som ska hitta folk hade anlänt. Det blev ett jävla liv, alla ville bestämma, alla längtade visst tillbaka till jobbet.
Tillslut tog en annan vän till min familj till orda.
"KAN INTE ALLA FÖRBASKADE RÄDDNINGSTJÄNSTEMÄN O POLISER O ALLT VAD NI ÄR BARA UNDERORDNA SIG VARANDRA O HÅLLA KÄFTEN!!" Det bästa som sas, tillsammans med PolisOlssons kommentar till en kille under skallgången.
"Det går inte att gå här.."
"JODU DET GÖR DET, MEN DET GÖR FÖRBASKAT ONT!"
Ropa leta jaga, ropa leta jaga.
Slutligen, när vi precis skulle genomsöka varenda husvagn på campingen så ropar någon "DOM HAR HITTAT HONOM!"
Alla apploderade o var lyckliga. Till och med Melvin, för han hade gått längs med strandkanten i en halvtimme o plockat snäckor, dessutom hade han fått en glass av nån gubbe.. Fridens liljor.
Vecka två regnade det, inte exakt hela tiden, men bra nära.
Vi har införskaffat fler dvdfilmer än under hela min livstid och jag skojar inte när jag säger att jag ätit minst 3 kg godis..
Det har cyklats o myst's konstant i vecka två. Inget dramatiskt hände, det kom en liten sån pyttegroda hoppandes utanför vårat hus, men det var väl typ den action'en.
I bilen påväg från Lötorp.
"Undra om nån kommer bajsa på vårat fönster.."
"Va? Vadådå?"
"Nej, jag bara undrade." - William (The Lillebror of Jewlia), nästan 12.
"Det sorgligaste är att några av dom måste avlida (paus) -v (paus) -s." (den var till Erik.
Jag är mycket vackrare i solsken.
Tack o hej
Kommentarer
Postat av: Joseefiine :))
hahah lyfte på tjocka mammor o pappor, o sandkorn :D mysigt, ^^
"Undra om nån kommer bajsa på vårat fönster.." det är ju livets viktigaste frågor liskom ;o haha <3
Trackback
