Julia

Är det inte lite underligt ändå..
Den nutida människan behöver speciella dagar för att klara saker.
Det räckte med att kliva utanför dörren igår för att få en löpsedel som skriker
"VARANNAN UNGDOM TÄNKER SUPA PÅ VALBORG!"
ens tänkt tanken på hur det ser ut en vanlig helg?
Det behövs en valborgsvecka för att "stoppa langningen!" ska fungera.
Människor som 'gör rätt för sig'. Ingen ska kunna säga att de inte hjälpt till!
Trots att dom sitter resten av året på sina arslen o oj'ar sig över hur samhället rasar.
Det krävs en Mors dag för att ge plastig uppskattning till sin mamma,
en fars dag för pappa.
Det behövs ett nytt år för att någon ens ska fundera över att förändra sitt liv.
Det finns till och med dagar då folk fåår äta onyttigt. "det är okej"
Som om man inte blir tjock den dagen. och dagen efter.. o nästa.
"Men det var ju fettisdagen igår.. förrgår.."
Det är för bråttom för att i det speciella skeendet ge uppmuntran till en annan människa.
(Det är bara tre månader tills du fyller år. Du kan lika gärna hållas)

Det är bara lustigt. Folk har sin räddning i alla dessa dagar vi skapat.
Vore det inte trevligare med uppskattning och uppmuntran när man förtjänar den.
Varje gång man förtjänar den?
Vore det inte trevligt att ha varje dag som alla hjärtans dag med kärlek,
som nyår med chans att uppleva skillnad?
Engagemang. Jag saknar engagerade människor.